Våra alver emot standard alver

Inledning

Språk på lajv kan vara väldigt stämningshöjande för sin omgivning, att höra alvernas vackra stämmor eller orchernas grymtade kommunikation ger en känsla för en annan verklighet. Alverna i Mithrond har sitt huvudmål i Sindarin, och även vissa alver talar fortfarande Quenya. Denna artikel behandlar just vår språkhistoria, hur alviskan formades till den blev idag och hur Mellonath Galadhion betraktar alvspråk off- och inlajv.

Språkets utveckling

När alverna först vaknade upp och beskådade deras första stjärnhimmel så upptäckte de att de kunde prata. De började då ge namn på saker i sin omgivning, och började prata om de känslor som de upplevde. De kallade sig därför för Quendi, de som talar med röster, och utvecklade det första alvspråket som skulle kallas för Quendiska.

När alverna splittrades, när en del alver vandrade till Valinor och andra stannade kvar i Ennor så började språket utvecklas i olika riktningar. De calaquendi alver som vandrade till Valinor utvecklade sitt egna språk som kallades för Eldarin. Länge pratade de Eldarin i Valinor, men även Eldarin utvecklades vidare och blev det språk som Noldor och Vanyar kallade för Quenya.

I Ennor, långt bort ifrån Valinor och Calaquendy, började de Teleri som stannade kvar i Ennor utveckla sitt egna språk. Detta språk kallas för Telerin och påminner väldigt mycket om Quenya och kallas av många för en dialekt, även om Teleri skulle påstår att det är ett eget språk. Telerin utvecklades vidare sen när Noldor kom tillbaks till Ennor ifrån Valinor, och kom att bli kallad för den allmäna Telerin.

Då mitten utav första åldern började alvfolken utveckla väldigt många olika språk och dialekter i Ennor. Nandoralverna utvecklade Nandorin ifrån den allmäna Telerin, och Sindaralver (en del utav Telerialverna) utvecklade även Sindarin utifrån allmäna Telerin.

Sindarin blev ett utav Ennors största språk och spred sig väldigt mycket när alvkungen Elu Thingol förbjöd alla andra alvspråk och dialekter i sitt rike. Detta för att underlätta kommunikationen mellan alverna och önskan att skapa ett gemensamt språk som alla alver pratade.

Sindarin har sedan slutet av första åldern utvecklats till flera olika dialekter och former, bland annat Nord-Sindarin och Falathrin.

Språk i Mellonath Galadhions historia

Under andra åldern och i det sista noldorkungens rike så talades det mest Sindarin. Efter rikes fall och tredje ålderns början så förde furste Elsilivren noldorskulturen vidare i hans stad Mithrond och Sindarin det officella språket för staden.

Strax innan Mithronds andra ringmurstid då alliansen mellan Mithrond och andra alvländer förstärktes och då fler alver började vandra in till Mithrond ifrån en annan kultur, fördes det fler språk och dialekter in i staden. Språk såsom Quenya, Anduquenya (vårt namn på lajvquenya) och andra alvspråk började blandas ihop med Sindarin. Detta gjorde att Mithrunds furste Elsilivren beslöt att endast äkta Noldorisk Sindarin fick användas i skrift inne i staden, inget annat alvskriftspråk fick användas, och arbete påbörjades att översätta all text till Sindarin.

Under tiden så utvecklades Sindarin dock till två olika språk i Mithrond. Ena språket kom att kallas för Ara-Sindarin, hög alviskan, och var de språk som talades utav de som önskan att bevara Sindarin språket såsom de talades i Noldors förra rike. Andra språket utvecklades utav en blandning och slang ifrån andra alver och kallades väldigt enkelt för Sindarin.

Skillnaden mellan Ara-Sindarin och Sindarin är stor och de flesta skulle säga att Sindarin är mycket enklare i sin form och språk än Ara-Sindarin. Även om det är olika skillnader emellan så går båda kommunicera med varandra.

I Mithronds tredje ringmurens tid så började många Silvan alver flytta in till staden och de bidrog till sitt språk in till samhället. Deras språk, Anduquenya (lajvquenya) blev ett sorts minoritetsspråk bland Mithrond och började talas i en större sträckning, speciellt mellan Silvan alver emellan.

Sindarin och Arasindarin, offlajv

För att underlätta Mellonath Galadhions medlemmar att lära sig ett språk så har vi i vår mytologi utvecklat två olika språk. Sindarin är själva verket en enklare form utav Sindarin, och består utav att man lär sig de första lektionerna utav Sindarin, det som är nödvändigt för att kunna uttrycka sig själv. Även om man låter som en barbarkrigare när man pratar och grammatiken inte är så styrande, så bidrar det till stämning och många gånger gör man sig förstod med hjälp utav kroppspråket. Helt enkelt, för våra medlemmar ska kunna prata grundläggande Sindarin.

Arasindarin är till för de som vill utveckla sig och lära sig riktig Tolkien Sindarin med mutationer och andra böjningar. Arasindarin betraktas som ett finare språk och även om en person som bara pratar Sindarin inte riktigt alltid förstår den som pratar Arasindarin tack vore alla mutationer (dvs ordet ändrar sig helt i diverse olika grammatiska lägen, som Adan (människa) blir Edain (människor)) så kan man ändå kommunicera med lite svårigheter. Plus att det finns en sorts inlajv förklaring varför vi pratar flera språk och versioner utav språken i Mellonath Galadhion.